Tänk om vi inte åker till London igen?

Danne är rädd för att Axi ska få AIDS när hon är i Sydamerika. Hur hon ska lyckas med det vet jag inte. Vad jag vet har de inte ett öppet förhållande. Han är nojig i onödan. Min noja är däremot befogad. Jag är rädd för att hon har det för bra där borta. Tänk om hon inte vill komma hem?


Not ready to make nice



Forgive, sounds good.
Forget, Im not sure I could.
They say time heals everything.
But I'm still waiting.

En ny lite för monlig dag

Tänk om solen bara kunde skina lite mer. Då skulle jag bli glad. Allra helst skulle jag vilja sitta ute i höstsolen och dricka latte. Får se hur det blir med det. Jag ska i alla fall in till stan. Äta lite lunch och lämna tillbaka en klänning.

Det är höstlov nu också. Inte för att jag får så mycket glädje av det. Det blir jobb för mig hela veckan. Ingen frikisträning kommer jag hinna med ens. Men klart jag kommer ihåg hur skönt det är med lov. Lite längtar jag fortfarande tillbaka.

Nu ska jag klä på mig.


Måste ha

Jag har läst hela dagen(!!) Vem kunde tro det? Men det är så där. Har jag väl kommit över de första 20-30 sidorna kan jag inte sluta. Lite dumt att läsa en bok som är så trögstartad kanske? Hur som helst har jag svårt att lägga ifrån mig den nu.

Mamma gjorde äppelpaj. Så nu har jag ätit det och druckit latte. Inte fel alls en regnig söndag.

Ska försöka lura med mig min kära bror och åka och köpa SATC-filmen. Den är billigast på elgiganten. Tur att jag har körkort.



Ostoppligt begär

Jag har tänkt på en sak. Finns det något godare än mörk choklad? Funderat länge på det här. Vägt för och emot. Men jag tror faktiskt inte det. Det skulle vara att doppa hemmagjord klyftpotatis i café de paris sås. Det är det enda som är värt att jämföra. Men nej. Det är ändå inte riktigt lika bra.

Jag har precis ätit några för många riesen. Så sjukt gott så det borde inte vara möjligt. Hur nyttig man än försöker vara (läs jag) så går det inte att sluta. Bara att acceptera och ingenting att bli upprörd över.

Tänk att mitt chokladätande fick ett helt inlägg. Inte illa om jag ska säga det själv. Men det är ju bara att titta på bilden. Jag måste ha en till!


En sak till

Jag förstår jag inte vad jag försöker inbilla mig. Att jag inte bryr mig? Klart jag gör. Det enda jag vill är att att andra ska bry sig också.



Ont i benen

Sicken dag på jobbet. Löning och fredag. Det betyder att alla, verkligen alla storhandlar. Det kändes i alla fall så! Kaosartat men tiden gick snabbt. Sprang runt om en liten iller och försökte hjälpa alla. Sen går ju bussen helt pissdåligt på kvällarna så fick bli en promenad hem i mörkret.

Sozzo kanske kommer snart så vi kan se klart på Ladder 49. Skulle vara mysigt.


Ut innan solen går ner

Jag längtar till jag har en ledig dag. Men har jag inte planerat något så blir det att jag bara är hemma. Sover och vilar, sover och vilar.

Men sen kan jag få ett ryck. Jag måste ut! Gick och mötte lillebror som varit och spelat gitarr. Nu är det snart inte ens höst längre. Om sommaren gick snabbt så har jag knappt vant mig vid att det är höst innan alla löv har ramlat av träden.



Ikväll ska jag träna med mamma. Efter det kan jag sova med gott samvete.

Viva la Vida



Det var ett tag sen jag lyssnade på Coldplay. Vill ha konserten i minnet. Men har jag börjat lyssna igen och de är ju om möjligt bara ännu bättre nu!

Vilka rysningen jag känner längs ryggraden.

Glöm inte bort

Man ska vara rädd om det man har.

A great weekend

Det har ju inte blivit så mycket partande på sista tiden. Men den här helgen ändrade på det!

Maxis personalfester hade jag innan igår bara hört folk prata om. Aldrig upplevt. Men nu har jag det. Det började hos Emelie med tjejerna och cider och rosé. Det är ju bara superbra. Tyckte synd om Hannah och Tove som hade slitit hela dagen medan jag hade lockat mitt hår. Eller Maja var det ju. Sen blev det en tvåminuterspromenad till Maxi. Lyx. Bussfärden till Nacka sen var kanske inte den vildaste. Fel buss har jag fått höra. Men Emelie fick i alla fall sitta bredvid busschauffören. Det är ju inte fy skam. Sen var vi framme och jag märkte att det var någon typ av kullersten på golvet. Hur kan det vara det? Funkar ju inte med klackar!! Men det var visst inte det i hela lokalen. Puhh. Middagen var sen en riktig fullträff. Oxfile och seeeg chokladkaka. Vad säger ni om det?! Taturingarna kunde vi inte heller ha varit utan (nämde jag att det var rocktema?) men mannen som häftade på sig själv och stoppade upp gafflar i näsan kanske inte var någon hit. Sen väntade och väntade vi. Inte på The Poodles men på att drinkbiljetterna skulle börja gälla. Haha. Sen blev det att skaka loss ordentligt. Lite för sent gled The Poodles in och det blev röj. Patrik nuddad sångaren 15 gånger. Respekt skulle jag säga. Kvällen kunde varit längre. För det var grymt kul. Det blev buss hem och vi väntade på en regnig parkering. Efterfest? Kunde fått skjuss hem men det blev en lagom långsam promenad istället. Mycket bättre.

Kameran glömdes hemma föresten. Vad händer med mig? Två kvällar. Ingen kamera.

Kvällens roligaste var i alla fall när Hannah kommer på att hon vill vara barbent som Emelie och slänger strumbyxorna i papperskorgen på toan. Sen kommer Tove på att det är för varmt med jeans och vill ha strumpbyxor. Då slänger Hannah fram den briljanta idén om att hon kan ta hennes som ligger i papperskorgen. De hämtas och Tove byter om under trappan. Det är inte slut här. För sen kommer Tove också på att hon vill vara barbent och strumpbyxorna hamnar i papperskorgen igen. Undrar vem som har de nu?

Natt

En långpromenad senare ligger jag i min säng. Men vad gör det när Patrik var med. Nu ska jag sova. Godnatt.

Tack Sara

Velig är jag. Men efter lite om och men åkte jag in och mötte 50-mannagänget vid forsgrenska. Vad kul det var att se alla! Skönt att jag slapp bli blöt och byta om i ett varmt omklädningsrum. Jag saknar inte att dra på mig jeans när man eftersvettas och hudcremen inte går in i huden. Nej tack det kan jag vara utan.

Efter någon timme (eller vad tog det att byta om tjejer?) blev det indiskt på Shanti med många givande samtal. Och vi fick faktiskt vår mat till slut även om vi ett tag var oroliga. Efter det blev det Snaps. Eller nej först en tripp till Lejontornet i gamla stan och sen tillbaka till medborgarplatsen igen. Väldigt nödvändigt. Vi tappade halva gänget på vägen också men man ska inte påverkas utan vi dansade på.

Nu ska jag locka håret och ladda om inför kväll. Det är personalfest!!

I-landsproblem antar jag

Typiskt mig. Först gör jag ingenting, ingenting, ingenting. Då tycker jag det är trist. Men när det är för mycket. Då är det minnsan inte bra heller. Det här är min tredagars drömplanering. Men det kommer inte gå.

  • jobba
  • gå på spinning
  • äta middag i stan med simmänniskor
  • fika med Sara
  • träffa Sofie
  • gå på yoga 
  • sola
  • åka till centrum
  • gå på personalfest
  • sova
  • jobba igen

Aldrig är jag nöjd.


Jag ska bli en friskistjej

Jag är som jag är. Ska jag göra något vill jag göra det ordentligt. Det är inte som att jag går till jobbet och sen sitter där halvsur hela dagen och gör rätt på häften av sakerna. Jag skulle inte heller träna en gång i veckan och tycka det var okej. Nej, man ska göra saker fullt ut. Annars kan det va.

Så nu har jag köpt kort och varit och tränat på friskis & svettis. Riktigt roligt ju! Har redan spanat in vilka pass jag kommer kunna gå på. Sen springa de dagar det inte funkar. Kanske simma någon fredagmorgon för att träffa Cissi. Jag är taggad!


Verkligen höst

Det känns att det är höst. Det syns också. Alla löv är gula och röda. Fint är det. Luften känns, hur ska jag säga.. Som om det är massa syre i den. Skönt. Men jag kan inte säga att hösten är en bra årstid för det. Det är på något sätt mest deprimerande. Kan inte bli längre till sommaren. Det är en hemsk tanke. Sen blir det mörkare och mörkare. Snart måste man köpa vinterjacka också. Det är inte heller så roligt. Mest dyrt.

Men jag vet, det är  inte så mycket att göra åt. Snart är blir det säkert för kallt att springa också. Gillar inte när luftrören känns för trånga. Nej det är ju optimalt springväder nu måste jag säga. Svalt och fint. Det är i alla fall något positivt.


Är det lördag?

Jag är trött. Inte bara sådär när man säger att man är trött. Utan riktigt trött. Utmattad. Eller sliten som Patrik skulle sagt. Jag orkade knappt hålla huvudet uppe när vi åt. Fick hålla det i handen för att orka.

Mätt är jag också. För mätt. Klyftpotatis är på tok för gott helt enkelt. Sen köpte jag brie efter jobbet. Har jag nämt hur farligt det är att jobba på en matbutik? Det kan vara därför mig magsäck är alldeles full.

Det är nu när jag ligger mätt och trött i min säng en lördagkväll som jag kan känna mig tråkig. Urtråkig. Vad gör jag? Nu borde jag väl vara ute och partaja någonstans? Vart har min energi tagit vägen? Jag orkar inte hämta fjärrkontrollen och sätta på tvn. Då är det illa. Det är jobbet som suger musten ur en. Jag skyller på det.

Jag ska sova tidigt ikväll istället för att oja mig över att jag inte gör något. Oja? Tror aldrig att jag har skrivit det ordet. Hur stavas det?

Pappa är föresten på Kreta. "Konferansresa", jo det brukar ju heta så. Skulle bra gärna följt med och solat lite. Fått lite bikiniränder och sen åkt hem igen och jobbar ännu hårdare för att kunna åka iväg igen. Långt bort. Men jag har ju Panama att se fram emot. Axi sa att det bara är sju veckor kvar. Det är ju inte alls mycket. Det betyder att Matilda kommer hem om 7 veckor minus 3 dagar. Det är ju om möjligt ännu bättre i så fall.

Det är lördag som sagt. Klockan är 9. Jag ska borsta tänderna. Det blir inte mer än så här. Eller först ska jag byta lakan! Ja, jag är beroende. Halvsmutsiga lakan är blää. Men efter den lilla ansträngningen. Då ni. Då ska jag krypa ner och somna till något halv dåligt på tv. Vilken toppenkväll.

Taco, x-cider och Så kom Polly

Sitter här i min säng. Sofie är på toa. Vi hade en del planer för kvällen. Söder? Releasefest? Men det blev inte så mycket med dem. Men vad gör det. Det blev ganska bra det här med. Kanske få vi sovsällskap ikväll. Fast det hoppas vi inte på. Nej, blir nog en film till.

För jag ska till Panama

Nu har jag bokat!

1:a till 9:e december. Kommer bli underbart! Då får jag träffa min Axi igen. Vad jag saknar henne. Längtar redan jättejätte mycket. Sola och bada och bara göra roliga saker. Jag åker med Danne. Det kommer bara bli hur bra som helst!!


22

pannkakor stekte jag. Det blev världens bästa pannkakstårta till världens bästa Sara! Det trodde jag inte om mig själv. Men det var roligt =)


Ohändelserikt

Finns inte så mycket att skirva. Mina dagar är inte så roliga att berätta om. Sova, äta frukost, springa lite, äta lunch, jobba, sova. Tråkigt men sant.

Imorgon är jag ledig. Då ska jag laga mat till Sara.

Sov gott

Cole Porter Sång

Tänk att den låten spelades på radio i morse. Herre vad mycket minnen som kommer fram. Halmstadsresan. Matilda som sjunger rätt ut på stranden. Axi som spelar luftgitarr i bilen.




Åker världen runt.
Åker världen runt.
Åååh jag älskar dej, jag älskar dej, jag älskar dej.

Det är ingen vanlig dag

för det är faktiskt inte mindre än Saras födelsedag!

Grattis!<3



Kände bara att den här bilden passade bra min älsklingspingla.

Mitt äventyr

Nästa höst ska jag åka. Jag har bestämt mig.


Morgonträning

Mobilen ringde fem i halv sex. Det kändes som mitt i natten. Men på något konstigt sätt var jag inte särskilt trött och jag hade ju lovat Cissi. Det var bara så ofantligt mörk. En halvtimme senare låg ja i vattnet igen. Inte allt för jobbigt faktiskt.

Nu har jag gjort träningen för dagen. Det är ju kanon.


Hej

Jag var precis ute och sprang. Det blev en ovanligt kort sväng men det är bättre än ingenting. Jag ser sällan folk på min lilla runda. Gillar att gömma mig i skogen. Då möter man bara en ensam matte med sin hund på sin höjd. Men idag mötte jag en man också. På håll var det faktiskt svårt att se om det var en han eller en hon. Men det var en han. Precis när vi gick förbi varandra så sa han "hej". Lite oväntat. Men trevligt. Sen sa han också "det är bara att kämpa på" med ett leende på läpparna.

Jag sa "hej" skrattade till och sprang vidare.

En trevlig prick var han.

En dag

Josefine var hos mig på lunch idag. Så himla roligt att träffa igen. Trist när det ska vara månader emellan. Men det ska vi se till att ändra på. Nästa gång är det jag som ska vara den drivande kraften. Lovar.

Det är att träffa människor så här som förgyller mina dagar nu. Nog för att jag trivs på jobbet. Men jag trivs inte med det här livet. Jag har alltid haft fullt upp. Trodde att det skulle vara skönt att bara gör anågot annat. Att ta det lugnt. Det är det. Men inte för länge. Det känns som min hjärna är fångad inuti en kokosnöt. Instängt som sjutton ska ni veta att det är. Stressad blir jag av det också. Några månader till. Sen ska jag göra något annat. Det kan ni skriva upp!

Grey's in my heart



Äntligen säsongspremiär.
Det är ju underbart!


Maja är bra

Ostmackor tröstar. Start med mjölk är inte heller fel.

Men inget går upp mot min lillasyster.


 

RSS 2.0