Earth Hour


Maja tog efter mig och övertalade mor, far och lillebror att sova borta när det är något stort som ska firas. Så i lördags blev det 18årsparty hemma och övernattning på Hasselbacken för de objudna. Jag fick också erbjudande att tillbringa en natt i hotellsäng men kände faktiskt för att kolla läget hemma och sova under mitt egna täcke. Hur som helst åt jag en supergod middag med kalventrecot och hasselbackspotatis. Jisses så gott!

Vid åttatiden gick vi till Skansen som inte ligger mer en ett stegkast bort för att lyssna på Earth Hour Show. Riktigt mysigt. Det var mörkt kan man säga och massor av facklor. Bror och jag stod där och höll om varandra i kylan. Tror att det kallas livskvalitet.

Vilken härlig dag!

Solen skiner så det bara måste bli en promenad till friskis. Inga undanflykter. Men de öppnar inte förrän 11 så jag kan ligga här i min säng ett tag till.

Jag väntar på min skattedeklaration. Lite spännande måste jag säga. Lilla Axi fick tillbaka hela 8000. Det skulle jag inte säga nej till. Shit va skönt det skulle vara om man fick tillbaka några tusenlappar. Känns som jag borde få det. Började inte jobba förrän i juni och har betalat full skatt hela tiden. Det är bara och vänta. Och hur vuxet känns inte det att vänta på deklarationen. Haha. Fick förresten mitt första oranga kuvert förra veckan. Så nu ska jag börja placera min premiepension. 20 år gammal. Man kan tydligen inte börja för tidigt.

Nej borsta tänderna nu kanske.


Kanske var jag rädd

Jag kom precis på att jag har glömt att skriva om det läskigaste jag har gjort. Eller i alla fall så långt tillbaka jag kan minnas. Maja och jag trodde nämligen att vi kunde leka tuffa och inte bara titta över kanten utan även åka ner för Idres brantaste backe (för övrigt typ är den näst brantaste i Sverige!). När jag glidit ner på sidan för halva backen var jag inte det minsta kaxig längre. Benet skakade och backen under mig var bara is. Det var nästan så att jag kunde luta mig mot backen när jag stod där och vilade. Men vi kom ner. Något skakade. Men vi kom ner.



Ingen bild kan visa hur brant en backe är som lutar 48 grader. Det räcker att säga att jag inte såg hela backen när jag skulle titta över kanten.

Vi kan i alla fall säga att vi åkt Chocken sis ;) Inte illa.

En liten suck

Det här var kanske inte riktigt det jag ville mötas av när jag drog upp persiennen imorse. Jag vill ju ha vår.


Grattis syrran



18 är stort. Men du kommer aldrig bli längre eller äldre än mig.

Jag är stolt att jag är din storasyster. Grattis!


Familjemys när det är som bäst



Fjällen är underbart.


Kärlek

"I hope you don't mind that I put down in words how wonderful life is while you're in the world."

Skam den som ger sig

Vaderna krampar. Tror visst att jag har lyckats bli lite stel i nacken också. Men fy så underbart det är att vara långt ifrån allt vad jobb heter.

För att börja från början så åkte vi skidor hela dagen igår. Var i backen vid 10 och sen råkade det vara kvällsåkning ända till sju. Så trött var jag redan efter det. Fast trött på ett underbart bra sätt som man bara blir av att andas frisk luft hela dagen.

Sen var det det där med snowboard. När jag så här i efterhand tänker efter har jag ju tidigare bara åkt två dagar i mitt liv. Senast var i Lofsdalen för 5 år sedan. Aja. Det tänkte jag inte på i morse när jag åkte upp i ankarliften. Bara halva backen visserligen men herregud så jobbigt det var att ta sig ner. Kunde plötsligt sätta in mig i hur Sara måste ha känt när hon stod på en bräda för första gången med folk runt omkring som säger att det bara är att bita ihop. Men har man ramlat sjuttioelva gånger och man inte bara har ont i rumpan, knäna och armarna utan att snowboardskorna dessutom klämmer. Då är det inte lätt. Så så många åk blev det inte innan lunch. Fast efter. Ni skulle ha sett. Det lossnade! Vågade mig till och med upp i ankarliften igen efter att ha befunnit mig i knappliften efter det första skräckåket. Åkte i en röd backe och kunde svänga flera gånger! I'm proud of myself. Mamma sa till och med att det såg proffsigt ut. Okej hon är min mamma och hon kanske avslutade med "om man inte tänker på farten." Men ändå. En liten eloge till kära Maja också. Skulle aldrig stått ut med en storasyster som nästan gråter i backen för att fötterna gör ont. Men det gör hon.

Så allt är perfekt här uppe. Fast vi knappt sett solen. 3 kan i för sig ta sig. Igår hade jag lite täckning nere i fotendan av min säng. Nu står det "ingen nätåtkomst" på min mobil. Hela tiden. Kan inte ta emot sms. Ännu mindre skicka. Pappa försöker intala mig att det är skönt.

Imorgon ska vi lämna de glesbefolkade backarna här i Fjätervålen och bege oss till Kanarieöarnainspirerande (sicket långt egenpåhittat ord!) Idre och se hur bra backarna är preparerade där.

See you.


Lux Stockholm it is

Igår var en intensiv dag.

Jobb självklart. Sen ville jag så gärna ttill friskis att jag klämde in en timmes träning på vägen hem. Kvällen började sen på Fridays med världens godaste drink. Blueberrymojito! Mums. Det Axi älskar älskar jag.  Efter lite flörtande med den kvnnliga vakten i dörren kom vi in på Sturehof för att träffa hela kockgänget för lite rundpingis. Självklart steg Axi in och visade hur man skulle göra genom att vinna bara så där. Stolt jag blev! Lagom till det blev min tur plockade de bort bordet. Jag kunde andas ut. Det ryktades om Cafét. Vi tittade på varandra och kände väl båda att vi inte har de bästa erfarenheterna från det stället. Men med "Lux Stockholm" som kodord gick det ju fina fisken. Jag sov hårt på vägen hem medan min kära vän avslutade kvällen på Söder.

Imorgon åker jag till fjällen. Vilken lycka.

När jag kommer hem ska jag åka skridskor med min bästa kompis.

Puss och godnatt

Hemsedal

Sicken helg. Precis sådär fantastiskt bra som man bara önskar att det ska vara.



Tack.


RSS 2.0