Ett minne rikare

Det blev inget skrivet i Panama. Det är ett hälsotecken. Jag hade det på tok för bra för att vilja spendera tid framför datorn.

Nu är jag hemma. Känns pissdåligt. Det susar i huvudet och det är klart det känns att jag har rest i nästan ett dygn.

Bilder kommer en annan dag. Imorgon kan jag nästan lova.

Jag är glad att det är snö ute. Men skulle mycket hellre vara kvar i den fuktiga 30 graders luften. Känna svetten rinna längs ryggraden. När vi åkte hem åkte Axi och Åsa till Mexico. Två månader går snabbt. Sen släpper jag aldrig iväg henne igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0