Sara

Jag sover ingenting. Eller för lite. Det är det här med att somna på kvällen som är problemet. Konstigt nog är det som att jag drar mig för att gå och lägga mig. Jag hittar hela tiden något nytt jag måste göra innan jag sluter ögonen. Gick precis och hämtade ett glas vatten. Innan det har jag försökt bestämma mig för en julklapp till mamma och pappa, tittat på ett sorligt program på tv, gått ner med tvätten och plockat lite här och där. Bara saker som jag egentligen kan göra imorgon. Nu skriver jag ju desstom det här. Jag kan inte skylla på tidsomställningen längre. Det är inte det som ligger bakom. Jag vet. Senast jag sov en bra natt var i Panama, trots att det var 10 grader varmare i rummet och att lakanet knögladesig. Mitt hjärta mådde bra.

Jag känner igen den här känslan. Jag känner igen mitt eget beteende.

Om man är riktigt trött innan man blundar så somnar man på en gång. Då menar jag så trött att man inte skulle orka vända sig från mage till rygg för att få jämn bränna. Så trött. För är man det tänker man inte. Man är så trött att man bara orkar vara trött, inget annat. Det värsta är att den här taktiken inte håller så länge.

Jag vill att det ska sluta annorlunda den här gången.