Sara

Man kan utan underdrift säga att livet förändras. Kanske låter som en simpel insikt. Men hur lätt är det inte att göra som man alltid har gjort. Det är bekvämt. Tryggt.

Jag har alltid sett förändringar som något negativt. Jag har varit rädd. För på något sätt vänjer sig man med det man har och tänker att man kan ha det sämre. Jag har ändrat mig. Kanske för att mit liv inte har varit så spännande den senaste tiden. Eller så har jag kommit på att om inte något förändras kan det aldrig bli bättre.

För att göra något nytt måste man lämna något gammalt bakom säg. Vissa förändringar kommer man inte ifrån. Bara att acceptera och se som en möjlighet på något nytt. Att ta studenten är en stor förändring. Ett kapitel att lägga till samlingarna. Något som kommer leda till något annat. Något nytt. Sen måste man ibland ta beslut. Själv. Det är svårt. Kanske det svåraste man kan göra. Speciellt om man är osäker. Därför tar jag indirekta beslut. Som när jag började jobba. Det gjorde att jag hade en ursäkt för att sluta simma. Ett gigantiskt stort beslut som jag aldrig skulle tagit annars. Jag ångrar mig inte än. Eller så är det så att jag inte har förstått det.

Ingenting ser likadant ut idag som för ett halvår sen. Självklart längtar jag tillbaka. För som med så mycket annat vill man ha allting som man inte har.

Jag tror att jag samlar alla minnen i en liten fin låda i mitt huvud. Allting man upplevt försvinner inte bara för att man lägger det bakom sig. Tvärtom. För om man gör det har man chansen att samla nya.

Kan vara så att någon inspirerade mig att skriva det här. För att han har rätt.