En dag

Josefine var hos mig på lunch idag. Så himla roligt att träffa igen. Trist när det ska vara månader emellan. Men det ska vi se till att ändra på. Nästa gång är det jag som ska vara den drivande kraften. Lovar.

Det är att träffa människor så här som förgyller mina dagar nu. Nog för att jag trivs på jobbet. Men jag trivs inte med det här livet. Jag har alltid haft fullt upp. Trodde att det skulle vara skönt att bara gör anågot annat. Att ta det lugnt. Det är det. Men inte för länge. Det känns som min hjärna är fångad inuti en kokosnöt. Instängt som sjutton ska ni veta att det är. Stressad blir jag av det också. Några månader till. Sen ska jag göra något annat. Det kan ni skriva upp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0