Sara

Springandet gick bra. Upp och ner. En del hiss med. Snabba och duktiga var vi!

Efter det var det bara att snabba sig hem för att ta en dusch och ta bussen till Dalarö. Mor och far hämtade mig med vår fina båt och vi åkte till Ornö i blåsten. Ganska uppfriskande faktiskt. Men kallt. Jag gillar det. Man känner att lungorna får syre.

På Ornö var det fullt hus. Familjen. Mina kära kusiner. Och söta Sara. Det var ju dags för kräftskiva. Äntligen! Då ska man vara många. Fast det här med kräftor är egentligen inte min grej. Mest kladdigt. Fast mysigt är ordet. Då kan jag stå ut med att det svider på händerna.

Hemfärden var härlig. Vad går upp mot lite sol på näsan så här på hösten.