Skrattminnen

Det blev en lunch på söder med mina snyggingar idag.

Foccacia och bagels på Wayne's Coffee på Götgatan. Eller heter det Reines Kaffe? Jag sa tydligen så en gång eller var det bara att det lät som det? Spelar ingen roll för gud vad ni skrattade åt mig. Fick bjuda på den. Tänk alla gånger ni dumförklarat mig. När jag vred tangentbordet  i datasalen för att ingen skulle se vad jag skrev. Det är vid sånna tillfällen min blonda sida kommer fram.

Åå alla skrattattacker i vårt hörn nere i klassrummet. Vi och Anton. Vad flummiga och fnissiga vi var. Oseriösa i allt det seriösa. Jag vill ha kvar det! Klamydiasoffan glömmer jag aldrig. Eller Peter den store 203 centimeter.

Att skratta så man får ont i magen. Det är det jag saknar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0