Mittinatten

Jag vet inte om man tänker bättre efter en lång jobbhelg med för lite sömn och två glas vin på det. Men på ett annat sätt tänker man i alla fall.

Kvällen har jag tillbringat på Söder med trevliga prickar från Friatiden. Ölkväll kanske man inte kan kalla det från min sida. Vin är bättre. Pratat strunt och skrattat en massa har vi i alla fall gjort. Det härliga är att ingen har förändrats. Höra om Londongängets bravader under tre spännande dygn var underhållande. Det roliga med att ses är att man upplever nya saker tillsammans. Prata om allt som varit är bra men det måste ju fyllas på. Tack Evelina att du drar ihop oss. Ingen kommer få säga att det är svårt att få till att ses. För det är skitsnack. Man måste bara vilja. 

Det är allt fachinerande att jag kan sakna att kliva in i ett stökigt klassrum och mötas av sovande blickar. Lyssna halvt på lektionerna och bara trivas där emellan. När  pappa förut har sagt att gymnasietiden antagligen var den bästa i livet har jag bara fnyst. Så bra hade jag det inte. Väl? Saknar inte paniken när jag kände mig otillräcklig. Men allt det andra skulle jag vilja ha tillbaka. Eller nej. Jag vill inte dit igen. Jag vill bara minnas den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0