Ingen riktig sport
Efter jobbet är jag lite ivrig att ringa Maja. Hon svarar inte och det är väl inget med det egentligen. Men jag vill väldigt gärna prata med henne så jag tänker att jag får prova hem. Jag kommer till telefonsvaren. Konstigt. Varför är ingen hemma? Jag ringer pappa för att höra var de håller hus. Han svarar inte heller. Fumlar lite med mobilen och ringer mamma. Inte ett ljud. Tankarna börjar snurra. Tänker att jag väntar en stund. De ser säkert snart att jag har ringt. Men det går inte många minuter innan min oro tar i överhand och jag ringer Jakob. Han måste i alla fall svara. Men nej. Nu känner jag faktiskt att jag inte riktigt vet vad jag ska tro. Lite överdriven som jag är börjar jag sväva iväg till att de kanske blivit kidnappade. Eller att mamma har varit med i en bilolycka och att alla är på sjukhus och inte kan ha mobilerna på. Jag skickar iväg ett desperat sms; Maja ring mig! Som någon sorts sista agerande innan jag kommer hem. Sekundrarna blir minuter. Sen vibrerar det till. Det är Maja. Hon är och spelar volleyboll men har inget svar angående resten av familjen. Jag är ändå lättad. Jag är inte ensam kvar i livet från familjen Bergelv/Söder i alla fall. En stund senare får jag ett sms. De har inte brunnit inne. Inte heller blivit rånade eller beskjutna.
De är och spelar golf.
