Hur gammal vill man vara?
Det här med att bli stor. Är det inte konstigt. Är man någonsin nöjd med hur gammal man är? När man är liten vill man bli stor och när man är gammal önskar man att man var några år yngre.
Allt handlar egentligen om min åldersnoja. Fast jag kan inte riktigt bestämma mig om jag vill tillbaka lite i tiden eller inte. Jag vill det för jag inbillar mig att allt var lättare. Nu kan jag känna att "17 var allt en bra ålder". Men när jag tänker en extra gång så är det kanske bara så att jag tycker det nu. Inte att det verkligen var så då.
Att önska att jag var lite vuxnare känns inte helt främmade. Att jag bodde i min egen lägenhet , pluggade psykologi och träffade välldens snyggaste kille känns lockande att se som min vardag. Fast ändå inte riktigt än. Jag vill ju inte missa det som kommer mellan att vara halvvild 17-åring och stabil 24-åring.
Ni ser. Jag vill inte vara liten, men ännu är jag inte beredd att bli vuxen. Mitt emellan. Det är kanske är just där jag är som jag vill vara. Varför är jag då inte nöjd?
Jag vet svaret. Att man kan utnyttja tiden bättre. Att det finns så otroligt mycket man kan göra. Som jag vill göra. Men inte gör. Därför har jag ont i magen för att bli gammal. Jag vill uppleva mycket så ja kan tänka tillbaka på det sen. För jag vet att allt uppskattas i efterhand.
Det är nu livet ska levas. Saker ska upplevas. Jag måste börja.
Allt handlar egentligen om min åldersnoja. Fast jag kan inte riktigt bestämma mig om jag vill tillbaka lite i tiden eller inte. Jag vill det för jag inbillar mig att allt var lättare. Nu kan jag känna att "17 var allt en bra ålder". Men när jag tänker en extra gång så är det kanske bara så att jag tycker det nu. Inte att det verkligen var så då.
Att önska att jag var lite vuxnare känns inte helt främmade. Att jag bodde i min egen lägenhet , pluggade psykologi och träffade välldens snyggaste kille känns lockande att se som min vardag. Fast ändå inte riktigt än. Jag vill ju inte missa det som kommer mellan att vara halvvild 17-åring och stabil 24-åring.
Ni ser. Jag vill inte vara liten, men ännu är jag inte beredd att bli vuxen. Mitt emellan. Det är kanske är just där jag är som jag vill vara. Varför är jag då inte nöjd?
Jag vet svaret. Att man kan utnyttja tiden bättre. Att det finns så otroligt mycket man kan göra. Som jag vill göra. Men inte gör. Därför har jag ont i magen för att bli gammal. Jag vill uppleva mycket så ja kan tänka tillbaka på det sen. För jag vet att allt uppskattas i efterhand.
Det är nu livet ska levas. Saker ska upplevas. Jag måste börja.
Kommentarer
Trackback
