Sara

I 3:an läste jag filosofi. Efter första lektionen kommer jag ihåg att vi pratade om att det inte alls var som vi trodde det skulle vara. Allt var flummigt och inget annat. Onödigt var rätt ord, varför skulle vi lägga ner tid på nått som vi inte förstod ett ord av. Efter första provet kändes det verkligen som om det var på väg emot en katastrof. I mina ögon ska väl tilläggas. Men på något sätt gick andra provet fantastiskt bra istället. Då kändes ju kursen inte helt förgäves trots allt.

Det fascinerande är att jag nu, mer än ett år senare, tror att det är de där filosofilektionerna som har fastnat mest. Raden som hela tiden klingar i mitt huvud är "att inte göra val är också ett val". Hur mycket jag än vill att någon annan ibland skulle välja åt mig så är det alltid jag som till sist gör valet. Tänk att möjligheter kan bli problem. Du är fri att välja vad du vill och du vill inte välja. Jag hatar att fatta beslut! För att jag är rädd att ångra mig. Därför har jag blivit expert på att låta saker rinna ut i sanden. Det har blivit mitt sätt att inte välja. Fast jag har ju valt att inte välja..

Tycker synd om Johan som fick stänga på frukten idag. Det var kaos. Hade egentligen velat vara kvar. Jag är glad när jag jobbar där. Kanske är det det jag ska våga välja?