4850m under 30min?

Jag klarade det!

Efter knappt 28min kom jag flåsandes i mål. Fan vad härligt det är att ta ut sig. Känna adrenalinet pumpa. När man är i mål är man så nöjd att man tror att man ska spricka av alla endorfiner som skuttar omkring i kroppen. Känner mig så sprudlande att jag skulle kunna ta en runda till. Okej då, nu överdriver jag kanske. Haha. Men nästan. Det är lite som att man glömmer hur skönt det är att träna. Man blir pigg och glad. Lycklig helt enkelt. Sen att det var grymt mycket folk gjorde ju inte saken sämre. Vilken stämning!

Nu är det bara att träna vidare. Nästa gång blir det milen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0