Sara

Nu ska ni få höra nått roligt som dessutom är typiskt mig. Det vill säga skitklantigt. Haha. Cyklade till och från jobbet idag. På pakethållaren har jag en påse med jobbyxor, skjorta och en regnjacka. Allt gick fina fisken på vägen dit. Hem däremot hör jag efter halva vägen att det liksom tjuter lite om cykeln. Men jag orkar inte bry mig utan trampar på. När jag nästan är hemma ramlar påsen av. Jag stannar. Cyklar tillbaka några meter och tar upp den. Vad ligger i påsen? Bara byxorna! Jag svär några gånger. Vad ska jag göra annat än att vända om. Hittar jackan efter bara några hundra meter. Skrattar lite för mig själv när jag tvingas kliva av och ta upp den. Tänker att de ändå var de viktigaste men ger ändå skortan en chans och fortsätter tillbaka. När jag kanske cyklat tillbaka en fjärdedel av vägen till jobbet ger jag upp. Inte värt slitet för en skjorta. Så om någon ser en röd skjorta på vägen mellan Mjölnartäppan och Ica Maxi så är den min!

Hade mer än gärna varit på Friaträffen ikväll. Men det blev jobb och lite extra motion som sagt. Kanske inte riktigt mogen för att kliva in där ännu heller. Lite jobbigt allt. Så därför gör jag det jag är bra på; undviker det.