Nyårsafton
Det är nu man ska blicka tillbaka. Precis som alla andra år har det hänt otroligt mycket. Allt kanske inte har blivit som jag tänkt mig. Kanske hade jag förväntat mig mer. Men vid närmare eftertanke har det allt varit ett bra år ändå.
Jag har tagit studenten.
Jag har tagit körkort.
Jag har fått mitt första riktiga jobb.
Framförallt har jag förstått vilka som betyder mest.
Ett nyårslöfte har jag. Att nästa år ska bli ett bra år.
Nu är tilbakablicken slut för den här gången. Imorgon är det ett nytt år. Då ska jag se frammåt. Tänka på hur mycket jag har kvar att uppleva. Allt jag har framför mig.
Gott nytt år!!
Bergodalbana
Bilder från helgen på landet kommer nog snart.
Imorgon är det nyårsafton. Eller det är ju förresten redan imorgon. Flummigt det blev. Jag tar om det.
Idag är det nyårsafton.
Inte så god morgon
Målet för dagen är Gisslaved. Långt inne i Smålands skogar. Ser fram emot att bli lite avskärmad för några dagar. Bo under samma tak som kusiner, fastrar och farbröder. Jag är tillbaka på söndag igen. Ännu mättare och förhoppningsvis lite piggare.
See you then.
Ett materiellt inlägg
Klockan är mitt i natten. Ungefär den tiden som majoriteten av mina blogginlägg skrivs. Precis innan jag ska somna är då som tankarna snurrar som mest.
En trött dag har det varit. Det var nästan så att jag blev överväldigad av alla mina julklappar igår. Sen tog joggingrundan i morse mina sista krafter.
När jag var liten skrev jag alltid för korta listor. Problemet var att jag då fick massor av saker som jag inte tyckte om. Jag var nog superkräsen dessutom. Blev besviken om jag inte fick det jag önskade mig. Avundsjuk på andra som fick det de ville. Kräsen är jag fortfarande. Men bra listor kan jag numera skriva. Sen tycker jag att mina nära och kära har blvit riktigt bra julklappsköpare.
Syster fick biljett till Coldplay av mig. Kan kännas långt till den 22 augusti. Men ehh, tiden går snabbt och sen är det vi två på stadion! Wiee. Det blev ju indirekt min julklapp till mig själv också. Helt perfekt!
Den här julen blev jag bara för glad. Titta bara på några av mina julklappar. 
Saker är alltid bara saker. Pengar är bara pengar. Lätt att säga. Svårt att leva efter.
Tack.
Julafton är över
Sista minuten på julaftonskvällen.
Det har varit mysigt. Som jag velat ha det. Ätit massor med julmat. Bara njutit. Är lycklig över alla mina fina julklappar.
En underbar dag trots allt. Godnatt.
Dan före dopparedan
En natt till sen vaknar jag och det är julafton. En mysig dag. Men helt bra i hjärtat känns det inte. Delvis för att jag ska jobba imorgon. Men också för att jag vaknade i morse och insåg att jag bara hade drömt.
God Jul
..
Ett städat yttre, ett stökigt inre.
Love is all around me
Det finns ingen tvekan om vilken som är den bästa julfilmen. Ingen kan jämföras med Love Actually.
Nu längtar jag till julafton
Har köpt en till julklapp idag. Känner mig så nöjd. Nu är det bara två små saker till som jag behöver göra. Sen är jag helt klar. Jag älskar att få paket. Som ett litet barn (jag säger ju att jag inte är vuxen!). Känna att det träffar rätt. Att någon annan har lagt ner kraft på en present till mig. Men att själv kunna ge bort något perfekt. Se sann glädje i ansiktet när pappret åker av. Det är bättre.
20 december
Kanske är det julkänsla som jag känner i magen trots allt.
Jag vet inte
Istället hade jag lovat att plocka upp Sara redan innan tio. Inte ofta det händer att jag är uppe och färdig så tidigt när jag inte måste. Men fy vad skönt egentligen! Så idag är nästan alla julklappar fixade. Känner mig riktigt nöjd. Om jag skulle få mina julklappar skulle jag blivit glad.
Dessutom blev det pepparkaksbak igår. Med julmusik. Och kristyr. Jag gör i alla fall lite för att få julkänsla. Men den är fortfarande obefintlig. Fast det blev inte bara de finaste utan även de mest perfekt tunna pepparkakorna på länge.
Det här är mitt hundrade inlägg. Tänk vad tiden går. Det är nästan hemskt. Jag tycker inte om att känna att man spiller tid. Jag tycker inte om att ingenting förändras.
Update
Det verkar vara ett spännande ställe det där Hemsedal. Vilken tur att jag får komma och hälsa på.
Titanic är kanske världens bästa film
Spännande hur tårarna kan rinna. Det är bara en fim som jag dessutom inte bara sett en gång förut. Men ändå får jag klumpen i halsen och börjar gråta hejdlöst. Det är till och med så att jag vet innan när jag ska börja gråta. Sen gör jag det. Ja vad ska jag säga. Fast det behöver inte vara fel att gråta. Det känns ju alltid bättre efteråt. När man väl har slutat.
Idag blir det äntligen julshopping. Ska snart ringa och väcka Patrik tror jag. Om jag vågar. Var evigheter sen vi sågs. Sen är Sara hemma för att fylla matförrådet. Så det blir mys hos henne ikväll.
Sömnlös
Jag känner igen den här känslan. Jag känner igen mitt eget beteende.
Om man är riktigt trött innan man blundar så somnar man på en gång. Då menar jag så trött att man inte skulle orka vända sig från mage till rygg för att få jämn bränna. Så trött. För är man det tänker man inte. Man är så trött att man bara orkar vara trött, inget annat. Det värsta är att den här taktiken inte håller så länge.
Jag vill att det ska sluta annorlunda den här gången.
Tacos, rödvin och idol
Har knappt gått utanför dörren på två dygn. Bara sovit och ätit och riktigt känt hur trist det är att vara tillbaka hemma.
Men sen blev det plötsligt fredag och vi skulle till Tove! Tacos är nog det mest vanliga en fredagkväll, men fy vad gott det är! Rödvin är faktiskt inte så hemskt trots allt. Fast julmust är bra mycket godare. Kevin vann, inte så mycket om säga om det, fast han blev egnuint glad, det gillar jag. Tove har världens gulligaste och finaste lilla hus jag sett.
Tror inte att en enda bild blev helt normal. Så det är bara att hålla tillgodo.
Du får inte
Panama
Stranden första dagen. Buss, buss och sen fick vi åka fotöljer i en konstig bil. Inte varje dag precis och vi var glada att vi slapp gå.
Poolen i parken öppnade visst 15 december. Men det hade tagit för mycket på krafterna att bara gå tillbaka så jag övertalade mina vänner att stanna ett tag ändå, trots bristen på plats att svalka sig.
Shopping i ett oändligt stort shoppingcenter. Tuggummin ur atomater blev en räddare i nöden. Lamporna var det enda som var häftigt på en superlätt minigolfbana.
Mitt lag vann biljadern alla tre gångerna! Då ska tilläggas att jag var gröngölingen i sammanhanget. Sen blev det för kalt och vi gick ut, bort från luftkonditioneringen och drack maracuyamargaritas istället.
Båt ut till Taboga. Slutade med regn. Men det var kanske tur det. Min rygg hann bli bränd ändå.
Vi gillade vårt golv. Det var väl det bästa i vårat speciellt tapetserade rum. Ska i för sig inte klaga förrän fläkten gick sönder. Då blev det varmt på riktigt vill jag lova. Congacen var i för sig också fruktansvärd.
Stranden var såklart min favorit. Vågorna var inte fel. Det var mest Danne och lite Åsa som gnällde över att det inte fanns så mycket att göra. Jag förstår inte vad mer kan man begära än en ensam strand, sol och ett varmt hav?
Golvet igen med relativt god alkoläsk.
Casinot gillade Danne. Jag lyckades smygta hela tre kort trots kameraförbud. Fy Sara.
Regnskogen var så fuktigt att jag fick russinfingrar.
Taxi blev det mycket. Vi tyckte att det var dyrt med 4 dollar så vi accepterade bara 3. Men bilflak var roligast.
Jag saknar redan oss igen.
I mitt huvud är klockan något annat
Så nu äntligen känner jag mig som människa. Fast nu kommer jag ju ha svårt att somna ikväll igen. Sämst. Tur att jag är ledig.
Måste köpa mina första julklappar snart.
Ett minne rikare
Nu är jag hemma. Känns pissdåligt. Det susar i huvudet och det är klart det känns att jag har rest i nästan ett dygn.
Bilder kommer en annan dag. Imorgon kan jag nästan lova.
Jag är glad att det är snö ute. Men skulle mycket hellre vara kvar i den fuktiga 30 graders luften. Känna svetten rinna längs ryggraden. När vi åkte hem åkte Axi och Åsa till Mexico. Två månader går snabbt. Sen släpper jag aldrig iväg henne igen.
Om 6 timmar
Hämtar Danne mig och vi åker till Arlanda.
Har mailat med Axi. Nu känns det nära. På riktigt. Gud vad det pirrar i magen.
Sovdags för mig. Nu är jag i för sig så himla uppe i varv så kommer nog ta en stund att varva ner. Men vi har 19 timmar resa framför oss så jag får nog vila så jag är nöjd. Dessutom befinner vi oss på Nework 5 utav dem så då får vi sträcka på benen. Underbart.
Nästa gång jag skriver befinner jag mig i Panama City. Wiee!
Hejdå.
