Love is all around me
Det finns ingen tvekan om vilken som är den bästa julfilmen. Ingen kan jämföras med Love Actually.
Nu längtar jag till julafton
Har köpt en till julklapp idag. Känner mig så nöjd. Nu är det bara två små saker till som jag behöver göra. Sen är jag helt klar. Jag älskar att få paket. Som ett litet barn (jag säger ju att jag inte är vuxen!). Känna att det träffar rätt. Att någon annan har lagt ner kraft på en present till mig. Men att själv kunna ge bort något perfekt. Se sann glädje i ansiktet när pappret åker av. Det är bättre.
20 december
Kanske är det julkänsla som jag känner i magen trots allt.
Jag vet inte
Istället hade jag lovat att plocka upp Sara redan innan tio. Inte ofta det händer att jag är uppe och färdig så tidigt när jag inte måste. Men fy vad skönt egentligen! Så idag är nästan alla julklappar fixade. Känner mig riktigt nöjd. Om jag skulle få mina julklappar skulle jag blivit glad.
Dessutom blev det pepparkaksbak igår. Med julmusik. Och kristyr. Jag gör i alla fall lite för att få julkänsla. Men den är fortfarande obefintlig. Fast det blev inte bara de finaste utan även de mest perfekt tunna pepparkakorna på länge.
Det här är mitt hundrade inlägg. Tänk vad tiden går. Det är nästan hemskt. Jag tycker inte om att känna att man spiller tid. Jag tycker inte om att ingenting förändras.
Update
Det verkar vara ett spännande ställe det där Hemsedal. Vilken tur att jag får komma och hälsa på.
Titanic är kanske världens bästa film
Spännande hur tårarna kan rinna. Det är bara en fim som jag dessutom inte bara sett en gång förut. Men ändå får jag klumpen i halsen och börjar gråta hejdlöst. Det är till och med så att jag vet innan när jag ska börja gråta. Sen gör jag det. Ja vad ska jag säga. Fast det behöver inte vara fel att gråta. Det känns ju alltid bättre efteråt. När man väl har slutat.
Idag blir det äntligen julshopping. Ska snart ringa och väcka Patrik tror jag. Om jag vågar. Var evigheter sen vi sågs. Sen är Sara hemma för att fylla matförrådet. Så det blir mys hos henne ikväll.
Sömnlös
Jag känner igen den här känslan. Jag känner igen mitt eget beteende.
Om man är riktigt trött innan man blundar så somnar man på en gång. Då menar jag så trött att man inte skulle orka vända sig från mage till rygg för att få jämn bränna. Så trött. För är man det tänker man inte. Man är så trött att man bara orkar vara trött, inget annat. Det värsta är att den här taktiken inte håller så länge.
Jag vill att det ska sluta annorlunda den här gången.
Tacos, rödvin och idol
Har knappt gått utanför dörren på två dygn. Bara sovit och ätit och riktigt känt hur trist det är att vara tillbaka hemma.
Men sen blev det plötsligt fredag och vi skulle till Tove! Tacos är nog det mest vanliga en fredagkväll, men fy vad gott det är! Rödvin är faktiskt inte så hemskt trots allt. Fast julmust är bra mycket godare. Kevin vann, inte så mycket om säga om det, fast han blev egnuint glad, det gillar jag. Tove har världens gulligaste och finaste lilla hus jag sett.
Tror inte att en enda bild blev helt normal. Så det är bara att hålla tillgodo.
Du får inte
Panama
Stranden första dagen. Buss, buss och sen fick vi åka fotöljer i en konstig bil. Inte varje dag precis och vi var glada att vi slapp gå.
Poolen i parken öppnade visst 15 december. Men det hade tagit för mycket på krafterna att bara gå tillbaka så jag övertalade mina vänner att stanna ett tag ändå, trots bristen på plats att svalka sig.
Shopping i ett oändligt stort shoppingcenter. Tuggummin ur atomater blev en räddare i nöden. Lamporna var det enda som var häftigt på en superlätt minigolfbana.
Mitt lag vann biljadern alla tre gångerna! Då ska tilläggas att jag var gröngölingen i sammanhanget. Sen blev det för kalt och vi gick ut, bort från luftkonditioneringen och drack maracuyamargaritas istället.
Båt ut till Taboga. Slutade med regn. Men det var kanske tur det. Min rygg hann bli bränd ändå.
Vi gillade vårt golv. Det var väl det bästa i vårat speciellt tapetserade rum. Ska i för sig inte klaga förrän fläkten gick sönder. Då blev det varmt på riktigt vill jag lova. Congacen var i för sig också fruktansvärd.
Stranden var såklart min favorit. Vågorna var inte fel. Det var mest Danne och lite Åsa som gnällde över att det inte fanns så mycket att göra. Jag förstår inte vad mer kan man begära än en ensam strand, sol och ett varmt hav?
Golvet igen med relativt god alkoläsk.
Casinot gillade Danne. Jag lyckades smygta hela tre kort trots kameraförbud. Fy Sara.
Regnskogen var så fuktigt att jag fick russinfingrar.
Taxi blev det mycket. Vi tyckte att det var dyrt med 4 dollar så vi accepterade bara 3. Men bilflak var roligast.
Jag saknar redan oss igen.
I mitt huvud är klockan något annat
Så nu äntligen känner jag mig som människa. Fast nu kommer jag ju ha svårt att somna ikväll igen. Sämst. Tur att jag är ledig.
Måste köpa mina första julklappar snart.
Ett minne rikare
Nu är jag hemma. Känns pissdåligt. Det susar i huvudet och det är klart det känns att jag har rest i nästan ett dygn.
Bilder kommer en annan dag. Imorgon kan jag nästan lova.
Jag är glad att det är snö ute. Men skulle mycket hellre vara kvar i den fuktiga 30 graders luften. Känna svetten rinna längs ryggraden. När vi åkte hem åkte Axi och Åsa till Mexico. Två månader går snabbt. Sen släpper jag aldrig iväg henne igen.
Om 6 timmar
Hämtar Danne mig och vi åker till Arlanda.
Har mailat med Axi. Nu känns det nära. På riktigt. Gud vad det pirrar i magen.
Sovdags för mig. Nu är jag i för sig så himla uppe i varv så kommer nog ta en stund att varva ner. Men vi har 19 timmar resa framför oss så jag får nog vila så jag är nöjd. Dessutom befinner vi oss på Nework 5 utav dem så då får vi sträcka på benen. Underbart.
Nästa gång jag skriver befinner jag mig i Panama City. Wiee!
Hejdå.
1:a advent
Det är mysigt (finns det ingen synonym till det ordet?). Tycker om att tända ljus. Tänk om man kunde ha samma spänning i kroppen som när man var liten. Hade ju varit ännu bättre. Vakna varje morgon hela december och titta på julkaledern. Det var några år sedan.
Idag har det blivit packning. Långsampackare är vad jag är. Men nu är det mesta med.
Jag tror inte att jag förstår att jag kommer få träffa Axi imorgon. Inte förrän jag får krama henne kommer jag tro det. Tre månader sedan jag såg henne senast. Mail är bra. Men inte tillräckligt. Ska bli så underbart att komma bort. Ska försöka njuta av varje dag. För tiden går alltid snabbt. Men jag har ändå något att komma hem till. Dessutom är det bara två veckor kvar till jul då.
Pappa har lovat att vi ska dricka glögg. Jag vill ha pepparkakor.
Resfeber? Javisst.
Det kommer nog inte regna hela tiden heller.
Biljetterna är utskrivna. Imorgon åker vi.
Från ett regn till ett annat
Vi har precis tillbringat en kväll på Café 60. Varför har vi inte varit där tidigare kan man undra. Okej vi fick nästa skrika till varandra till slut när ljudnivån var mer som på ett uteställe. Behöver verkligen personlen ropa ut nummrena så högt att alla människor tystnar? Men mycket blev sagt ändå. Magkänslan är bättre igen.
Det regnar i Panama. R E G N A R. Förstår ni? Det händer ju inte. Orkar inte med några skitmotgånger. Men Axi och Åsa är ju där, trots att det regnet öser ner. Jag försöker verkligen vara positiv men när hon skrev "packa ner gympaskor och regnjacka i fall att" så måste jag vara ärlig att säga att det kändes surt. På tok för surt.
Det är bara 4 dagar kvar
Sen befinner jag mig inte hemma i mörkret längre.
Shoppade på apoteket idag. Väldigt spännande. Nässpray är ett måste om jag blir förkyld. Vätskeersättning och några mystiska piller är bra om man äter något som magen inte tål.
De är de enda förberedelserna jag har gjort än så länge. Men jag är lugn. Har ju hela helgen på mig.
Köpte en mössa också. Äntligen.
Nu ska jag laga mat. Sen blir det friskis.
Liten och inte rädd
Jag skulle göra vad som helst för att vara liten igen.
Kunna krypa upp i någons knä.
Höra någon säga "det kommer bli bra" och att inte tvivla en sekund på det.
Det var enklare.
Då hade jag aldrig en klump i bröstet.
Jag fryser om fötterna
Men det kan vara lite mysigt för då kan man sätta på sig sockor och en varm tröja. Gärna krypa ner under täcket med en kopp te också.
Jag ska åka och träna med mamma alldeles snart. Då blir man också varm.
Men skulle jag få välja skulle jag vilja att någon värmde mig. Inte vem som helst såklart.
Söndag
Jag var hemma hos Axi. Utan Axi. Lite konstig känsla att kliva in i trappuppgången. Det var trots allt tre månader sedan jag var där senast. Det var sommar och jag hjälpte henne att packa. Nu är det snö och Danne fick köra försiktigt med sina odubbade vinterdäck. Men det kändes ganska bra sen när hennes föräldrar öpnnade dörren. Så gulliga. Vi åt kardemummabullar, drack kaffe och pratade om allt och inget. Kommer aldrig sluta vara avundsjuk på deras utsikt. Axi vill att vi skulle ta med lite saker till Panama. En av sakerna var saffran så att de ska kunna baka lussebullar till jul. De är för skojsiga.
På kvällen blev det supergod lasange och sen bio. Twilight. Lite skeptisk var jag till den innan. Men eftersom jag inte hade några förväntningar blev jag verkligen positivt överraskad. Det är så det ska vara och jag måste erkänna att den inte bara var bra utan riktigt bra. Dessutom var sällskapet det bästa. 
