1:a advent
Det är mysigt (finns det ingen synonym till det ordet?). Tycker om att tända ljus. Tänk om man kunde ha samma spänning i kroppen som när man var liten. Hade ju varit ännu bättre. Vakna varje morgon hela december och titta på julkaledern. Det var några år sedan.
Idag har det blivit packning. Långsampackare är vad jag är. Men nu är det mesta med.
Jag tror inte att jag förstår att jag kommer få träffa Axi imorgon. Inte förrän jag får krama henne kommer jag tro det. Tre månader sedan jag såg henne senast. Mail är bra. Men inte tillräckligt. Ska bli så underbart att komma bort. Ska försöka njuta av varje dag. För tiden går alltid snabbt. Men jag har ändå något att komma hem till. Dessutom är det bara två veckor kvar till jul då.
Pappa har lovat att vi ska dricka glögg. Jag vill ha pepparkakor.
Resfeber? Javisst.
Det kommer nog inte regna hela tiden heller.
Biljetterna är utskrivna. Imorgon åker vi.
Från ett regn till ett annat
Vi har precis tillbringat en kväll på Café 60. Varför har vi inte varit där tidigare kan man undra. Okej vi fick nästa skrika till varandra till slut när ljudnivån var mer som på ett uteställe. Behöver verkligen personlen ropa ut nummrena så högt att alla människor tystnar? Men mycket blev sagt ändå. Magkänslan är bättre igen.
Det regnar i Panama. R E G N A R. Förstår ni? Det händer ju inte. Orkar inte med några skitmotgånger. Men Axi och Åsa är ju där, trots att det regnet öser ner. Jag försöker verkligen vara positiv men när hon skrev "packa ner gympaskor och regnjacka i fall att" så måste jag vara ärlig att säga att det kändes surt. På tok för surt.
Det är bara 4 dagar kvar
Sen befinner jag mig inte hemma i mörkret längre.
Shoppade på apoteket idag. Väldigt spännande. Nässpray är ett måste om jag blir förkyld. Vätskeersättning och några mystiska piller är bra om man äter något som magen inte tål.
De är de enda förberedelserna jag har gjort än så länge. Men jag är lugn. Har ju hela helgen på mig.
Köpte en mössa också. Äntligen.
Nu ska jag laga mat. Sen blir det friskis.
Liten och inte rädd
Jag skulle göra vad som helst för att vara liten igen.
Kunna krypa upp i någons knä.
Höra någon säga "det kommer bli bra" och att inte tvivla en sekund på det.
Det var enklare.
Då hade jag aldrig en klump i bröstet.
Jag fryser om fötterna
Men det kan vara lite mysigt för då kan man sätta på sig sockor och en varm tröja. Gärna krypa ner under täcket med en kopp te också.
Jag ska åka och träna med mamma alldeles snart. Då blir man också varm.
Men skulle jag få välja skulle jag vilja att någon värmde mig. Inte vem som helst såklart.
Söndag
Jag var hemma hos Axi. Utan Axi. Lite konstig känsla att kliva in i trappuppgången. Det var trots allt tre månader sedan jag var där senast. Det var sommar och jag hjälpte henne att packa. Nu är det snö och Danne fick köra försiktigt med sina odubbade vinterdäck. Men det kändes ganska bra sen när hennes föräldrar öpnnade dörren. Så gulliga. Vi åt kardemummabullar, drack kaffe och pratade om allt och inget. Kommer aldrig sluta vara avundsjuk på deras utsikt. Axi vill att vi skulle ta med lite saker till Panama. En av sakerna var saffran så att de ska kunna baka lussebullar till jul. De är för skojsiga.
På kvällen blev det supergod lasange och sen bio. Twilight. Lite skeptisk var jag till den innan. Men eftersom jag inte hade några förväntningar blev jag verkligen positivt överraskad. Det är så det ska vara och jag måste erkänna att den inte bara var bra utan riktigt bra. Dessutom var sällskapet det bästa. 
Jag hittade den här
Det känns längesen. Det var en bra sommar. Vi var glada. Så tyckte vi att vi var lite halvgalna. Haha. Fast det var vi inte. 17-åringar på Gotland. Minnena där ifrån levde jag på länge!
Nu är det snö ute. Det är mysigt och då blir det ljusare.
En bra kväll ändå
Otroligt tjejig. Det är vad jag är.
Ledsen för att Danne behövde lyssna på mitt prat. Tror att han har fått ersätta Axi. Eller inte ersätta kanske. Men vi saknar henne båda två. Sen får han det att låta lite enklare också. Det är bra. Jag kunde sova gott sen.
Att lita på
Ett lånat ord
Vaknade vid tjugo i sju i morse. Trött var jag men jag var så himla glad över att få jobba dag så det var verkligen inga problem att stiga upp. Kanske överdriver lite men jag snoozade i alla fall inte.
Tänk vad många saker det finns som kan göra en dag. Idag var det egokickar. Det är inte mitt ord. Jag har lånat det. Från Johanna. Jag tror att hon inte kommer slå mig. Det är bara ett så bra ord helt enkelt. Egokickar, lyssna när du säger det högt, det bara vibrerar i luften. Tillbaka där jag var. Det är i alla fall något som gör att jag blir alldeles röd om kinderna. Jag försöker få fram ett litet tack vad snäll du är och tittar ner i golvet. Men jag suger åt mig. På insidan lyser jag upp.
Det är reklam i Grey's. Måste erkänna att jag inte är lika fast längre. Lite tråkigt att jag inte har den där stora längtan till onsdagkvällarna. Med det bertyder ju inte att det inte är bra. För det är det.
Jag ska försöka sova tidigt ikväll. Men innan jag gör det ska jag ringa och säga godnatt. Annars kan jag inte somna.
Om sex dagar
Vad jag kommer sakna dig.
Ni, va lite tokiga för mig också.
Jag bryr mig inte om att det regnar
Kunde visserligen inte somna igår så lite trött kanske jag är. Men det var bara för att jag såg fram emot idag! Varit på kurs med jobbet fram till nu. Inte världens roligaste men helt okej.
Snart ska jag åka in till stan för att fika med Sara och Kristina. Vi har inte setts på flera flera veckor. Hemskt när jag tänker på det. Sara åker till Norge på måndag dessutom. Kan vara så att det blir hejdåfika på Sandy's idag med andra ord. Känns inge vidare. Men just nu tänker jag inte på det utan är så himla glad att vi ska ses.
Frammåt femtiden ska jag bege mig mot Thorildsplan för att möta upp en mycket trevlig pojke. Det ser jag om möjligt ännu mer fram emot. Strosa runt bland regndropparna och kika in vad man kan tänkas köpa när man får lön. Det blir en perfekt och supermysig avslutning på dagen.
Jag ska ha mina älsklingsstövlar på mig. Premiär för den här vintern. Bara det kan göra en glad.
Tid
Tänk att alla dagar är lika långa. Tänk att man kan hinna med så olika mycket fast ett dygn alltid har 24 timmar.
En del dagar hinner man med hur mycket som helst. Energin verkar aldrig kunna ta slut. Andra gör man ingenting men är man ändå tröttare än tröttast.
Även om jag egentligen föredrar de fullspeckade dagarna vet jag att man behöver både och. När man gör saker hela tiden tänker man mindre. Tänker man inte kan man inte oroa sig. Fast det fungerar i för sig inte alltid det heller. Men jag tror i alla fall att det är bra att bara köra på. Att se dagen som ett enda långt träningspass. Då sover man riktigt gott på kvällen.
De lugna dagarna uppskattar jag också. Äta frukost länge. Duscha i varmt vatten hur länge man vill. Bara göra ingenting. Fast de är ju de här dagarna som man tänker lite extra. För det är ju det man gör när man gör ingenting. Vad ska man annars göra?
Jag kan bli stressad av att dagarna bara rinner iväg. Dagar blir veckor och veckor blir månader. Känns som man inte hinner med hälften av det man vill göra.
Fast egentligen vet jag att jag kommer hinna göra allt jag vill. För man har mycket tid. Inte obegränsat. Men mycket.
Därför behöver man inte ha bråttom.
Ett pirr i magen
Allt känns bara så fantastiskt bra. Vad mer kan jag säga.
Oh Happy Day
Det var mysigt att träffa Tove. Jag tycker om hennes skratt. Hon visste ett jättemsigt litet fik i Älvsjö. Perfekt ställe att tillbringa någon timme på eftermiddagen.
Jag är oftast bra på att göra saker. Skulle kunna kalla mig handlingskraftig. Men ibland. Så går det bara inte. Det här med att vaccinera mig inför Panama som egentligen är en liten sak har blivit ett jätteprojekt utan slut. Idag tog vi äntligen tag i saken. Jag och Danne åkte in till Wasa Vaccin. Trodde att de skulle kunna hjälpa oss med vad vi behövde på ett kick. Men vilken väntan. Till slut kom vi in i ett rum och det blev ett väldigt prat. Danne är så otroligt orolig för allting. Nu är vi i alla fall vaccinerade mot hepatit A. Men vi kanske behöver komma tillbaka och ta gulafebernvaccin med. Suck. Tanten vi prata med var i alla fall rolig. Hon trodde vi var tillsammans. Sen fick vi studentpris. Tack för det.
Jag missade friskisträningen så istället blev det kinamat i Trollbäcken. Ingen mer kommentar på det. Men det var mysigt och jag får erkänna att jag är avundsjuk på Dannes bil.
Pigg och glad
Ska bege mig till Älvsjö och träffa Tove. Det blir en fika innan hon ska till jobbet. Själv slipper jag det. Det är nog det bästa med att inte ha ett 8-5 jobb. Att man mitt i veckan bara får en ledig dag sådär. Fast det negativa är ju att det syns på lönespecen sen. Därför får det inte bli för ofta.
Ett slut en början
Jag har alltid sett förändringar som något negativt. Jag har varit rädd. För på något sätt vänjer sig man med det man har och tänker att man kan ha det sämre. Jag har ändrat mig. Kanske för att mit liv inte har varit så spännande den senaste tiden. Eller så har jag kommit på att om inte något förändras kan det aldrig bli bättre.
För att göra något nytt måste man lämna något gammalt bakom säg. Vissa förändringar kommer man inte ifrån. Bara att acceptera och se som en möjlighet på något nytt. Att ta studenten är en stor förändring. Ett kapitel att lägga till samlingarna. Något som kommer leda till något annat. Något nytt. Sen måste man ibland ta beslut. Själv. Det är svårt. Kanske det svåraste man kan göra. Speciellt om man är osäker. Därför tar jag indirekta beslut. Som när jag började jobba. Det gjorde att jag hade en ursäkt för att sluta simma. Ett gigantiskt stort beslut som jag aldrig skulle tagit annars. Jag ångrar mig inte än. Eller så är det så att jag inte har förstått det.
Ingenting ser likadant ut idag som för ett halvår sen. Självklart längtar jag tillbaka. För som med så mycket annat vill man ha allting som man inte har.
Jag tror att jag samlar alla minnen i en liten fin låda i mitt huvud. Allting man upplevt försvinner inte bara för att man lägger det bakom sig. Tvärtom. För om man gör det har man chansen att samla nya.
Kan vara så att någon inspirerade mig att skriva det här. För att han har rätt.
Jisses
Ska man skärpa sig så ska man göra det ordentligt. Inget godis för min del på ett tag. Ni vet väl att jag skriver det här för att peppa mig själv. Haha. För det är hundra gånger svårare att verkligen göra det än att säga det. Men det är värt ett försök!!
Jag har faktiskt varit vältränad en gång. Eller i alla fall ganska. Nu känner jag mig som en köttbulle. Det vill jag ju inte vara. Tror att det är alla hurtiga och snygga människor runt omkring mig som har gjort att jag har fått blodad tand. Så lyckas jag så är det dem jag ska pussa och krama på.
En dusch skulle inte sitta fel nu.
Live for a reason
För att en dag ska kännas meningsfull krävs inte så mycket. Egentligen behöver jag bara ta mig ut för att jag ska känna att jag har gjort någonting bra. Ta en promenad i solskenet. Umgås med min syster. Åka och shoppa med bilen. Eller i stan med för den delen. Idag träffade jag Evve. Det är en sån sak som lyser upp min dag. Det blev en fika på söder. Guld värt.
Imorgon blir det många jobbtimmar på Maxi. Sen ett intensivpass på friskis med mamma. Det kan också räknas till en meningsfull dag.
En kofta rikare
Köpte Underbara Älskade också. Så fin. Måste se den igen. Kanske redan ikväll. Men först blir det spinning. Måste erkänna att ja har haft en svart vecka. Jag kommer igen.
Om en månad
och Matilda har kommit hem
men Sara är i Norge.
